Invandring och demokrati

Det gick inte längre. Till slut tvingades Immigrant-institutet att sälja Invandrarnas Hus, trots att det var mycket billigt i drift. Utan intäkter hjälper det inte att det var billigt. Stat och kommun är nu nöjda med att ha blivit av med en kulturinstitution. För Borås kommun innebär försäljningen att de inkasserar 1,76 miljoner kronor, välbehövliga för att finansiera företagarnas lekstuga, som kostar kommunen en miljon om året. Immigrant-institutet finns visserligen kvar, men handlingsmöjligheterna har minskat när man saknar en fast punkt.

Å andra sidan, visst har vi invandrare varit en del av problemet. När jag nu skulle gå igenom en del osorterat material för att arkivera eller att bränna upp fastnade jag på ett brev skrivet 1982 av en redaktör för en invandrartidskrift. Immigrant-institutet hade erbjudit sig att skicka tidskriften Invandrarrapport i utbyte mot deras tidskrift. Dessutom skulle Immigrant-institutet göra gratis reklam för tidskriften genom publiceringen av en katalog.

Detta blev svaret:

Tyvärr, vi kan inte byta pga svårigheter och däremot ville vi reklam. Härmed skickar jag vår annons (ni kan publicera i engelska el svenska) som NI kan trycka in nästnummret.
Vi publicerar ständig artiklar om immigranter. V.v. ge mig utförligt information om ansökningar till statliga stöd (tel.nummer osv)?

Alltså, byta går inte, men att Immigrant-institutet skulle göra gratis reklam för deras tidskrift var ett starkt önskemål. Annons i texten ovan betyder inte att de skulle betala för den. Och inte bara det, Immigrant-institutet skulle dessutom hjälpa dem med alla möjliga upplysningar för att deras tidskrift skulle få statliga bidrag.

Detta är bara ett exempel. Men vi har sett samma beteende i alla år. 1992 anordnade Immigrant-institutet ett lotteri för att finansiera förvärvet av Invandrarnas Hus. Vi skickade ett brev till ca 2000 invandrarföreningar i landet med förfrågan om de kunde köpa lotter till försäljning bland sina medlemmar. Förutom en vältilltagen provision för varje såld lott lovade vi att avsätta en del av inkomsten till att stödja invnadrarföreningarnas verksamhet genom årliga stipendier eller priser. Resultatet? Förutom de egna medlemsföreningarna blev det ingen annan förening som blev intresserad. Bingolotto kunde de sälja, även om de fick mindre per lott i behållning. Vi överraskades fullständigt när en förening skrev med vändande post ett brev med begäran om stipendium för sin dansgrupp, innan vi ens hade hunnit sälja några lotter. Den föreningen hjälpte naturligtvis inte heller att sälja en enda lott.

Dags för nya krafter att ta vid. Mycket har gjorts under dessa fyrtio år och mycket behöver göras. Nystarten är inte gynnsam, men det var inte heller 1973 då vi började med ett par bokhyllor i en liten källarlokal och den då 1974 nya Kulturrådet beviljade 5000 kr för att bygga upp biblioteket. Det är inte samma Kulturrådet som 2008 nekade anslag för gott. Det är också ett annat Sverige vi lever i idag.

Miguel Benito

I radiointervju i Sisuradio söndagen den 6 maj:
På svenska nedan.
- Valtio halvaa vissiin lopettaa meänkielisten kirjoitten julkistamisen.
Se on Bengt Pohjasen komentaari Kulturrådetin päätökseen mille kirjoile minoriteetitten kesken jaethaan rahhaa. Kaks tornionlaaksolaista semmosta on saanu rahhaa. Molemat on ruottiksi eli osittain ruottiksi: Gunnar Kierin historialinen kirja ja STR-T;n juhlavuosikirja.
Nyt meinaa Bengt Pohjanen, joka kans haki rahhaa, mutta ei saanu yhthään, ette tämä saattaa merkitteä ette Barents Publisher lopettaa meänkielisten kirjoitten julkasemisen.
- Valtio antaa vain ruottinkielisille kirjoile rahha. Se ei ole rahan tarkotus.
- Jos se eesauttaa minoriteettiä niin se on oiken antaa, sannoo Mårten Lambert, Kulturrådet.

På svenska:
“Staten vill ta död på meänkieli-litteraturen”
- Det här innebär sannolikt att Barents publisher lägger ner sin utgivning av skönlitteratur på meänkieli.
Det är författaren Bengt Pohjanens reaktion på vilka böcker Statens Kulturråd ger bidrag till vad gäller de nationella minoriteterna. Två av de fem beviljade projekten gäller tornedalingar. Dels Gunnar Kieris avslutande bok i sin historiska serie från Nordkalotten, skriven på svenska och dels en jubileumsbok om minoritetsrörelsen STR-T och Tornedalsteatern skriven på svenska, finska och meänkieli.
-Kulturrådet väljer att satsa på böcker på svenska. Och det är inte pengarna avsedda för. Böcker på svenska ska få bidrag från andra konton, säger Bengt Pohjanen.
- Kulturrådets pengar är också avsedda för litteratur som främjar minoriteterna även om det är på svenska, säger Mårten Lambert, handläggare på Kulturrådet.

Immigrant-institutets kommentar:
Kulturrådet följer sina gamla spår. Stödet för mångkulturella organisationer gick i huvusak till svenska organisationer. Det var så som stödet till Immigrant-institutet och Grekiskt kulturcentrum upphörde 2008, trots att de var de enda genuina mångkulturella organisationerna bland sökandena.
Bengt Pohjanen anvisar fortsättningen när han i intervjun säger att man lika gärna kunde stödja böcker på engelska som beskriver den svenska kulturen och på så sätt öka förståelsen i världen för den svenska kulturen och det svenska språket. Därefter får svenska författare inte göra sig besväret att söka stöd för böcker på svenska. Den som väntar får se.

Grattis Kulturrådet! Lägg ner så mycket som möjligt! Följ Bengt Pohjanens förslag och lägg ner den direkta stödet till den svenska kulturen som nästa steg!

Uppsala universitet
Kemiska bevis för stress hos apatiska barnen
Uppsala universitet – 2012-04-29 07:47

Debatten kring orsaken till varför flera barn till asylsökande i Sverige drabbats av ett apatiskt tillstånd gick för några år sedan hög. Med en avancerad teknik undersöktes blodprov från barnen på Uppsala universitet och analysen visar tydligt samband mellan stresshormoner och tillståndets förlopp. Studien publiceras i tidskriften BMC Research Notes.

Den mediala uppmärksamheten var enorm kring de ”apatiska barnen” och i debatten ifrågasattes både föräldrar och psykiatriker medan andra misstänkte förgiftning eller stress. Sverige pekades ut som det enda land där detta tillstånd uppstått, något som senare dementerats.

- Vi har uppmätt extremt förhöjd stressnivå i form av en rad olika stresshormoner i blodet hos dessa barn. Och vi kunde också följa tillfrisknandet i nivåerna tills de var normala igen, säger Jonas Bergquist, medicine doktor och professor i analytisk kemi och neurokemi vid Uppsala universitet, som lett studien som genomförts i samarbete med kollegor på Karolinska institutet.

- Liknande tillstånd hos barn har rapporterats från andra håll, men man har ofta inte kunnat sätta en diagnos och mörkertalet är troligen mycket stort.

Mellan mars 2005 och december 2007 befann sig totalt 70 barn i ett apatiskt tillstånd. Av dessa fick en grupp forskare inom barnpsykiatri och kemi möjlighet att ta prover på elva barn med allvarliga symptom. Nya prover togs under hela sjukperioden fram till tillfrisknande.

Proverna har analyserats med en mycket avancerad teknik som gör det möjligt att samtidigt mäta ett stort antal biologiska molekyler i ett och samma prov. Det visade sig finnas en ”cocktail” av stresshormoner, bland annat kortisol och andra neurosteroider, som också tydligt varierade med sjuktillståndets förlopp.

- Om man uppmäter hög nivå av ett enstaka ämne i ett prov säger det inget om huruvida produktionen har ökat eller nedbrytningen minskat. Men vi kunde nu för första gången följa enzymernas aktivitet i omsättningen av hormonerna under förloppet, säger Jonas Bergquist.

Det kemiska mönstret liknar det vid posttraumatisk stress, om än inte exakt. Som kontrollgrupp användes bl a syskon till de drabbade barnen. De hade liknande situation men reagerade inte på samma sätt, vilket visar hur olika sårbara barn kan vara menar forskarna.

Studien är liten men resultaten är enligt Jonas Bergquist så tydliga att påståenden om simulerade symptom helt kan avvisas. Nu behövs fler och utvidgade studier innan forskarna kan ta ställning till om analys av stresshormoner bör bli ett verktyg inom vården.

- Förändrade halter av steroidhormoner är inget som kan simuleras fram.

Studien har finansierats av bland andra Vetenskapsrådet.

Länk till studien på tidskriften BMC Research Notes webbplats.

För mer information, kontakta professor Jonas Bergquist, tel: 018-471 36 75, 070-962 13 93, jonas.bergquist@kemi.uu.se

Tengo entendido lo siguiente:

Hace unos 30 años mis abuelos emigraron a Venezuela en busca de trabajo. Cuando llegaron allí les dieron un carnet de extranjeros y empezaron a trabajar en una mansión, mi abuela de chacha y mi abuelo de jardinero. No tuvieron por qué preocuparse de visados de ningún tipo, si permiso de residencia ni de trabajo… sólo de cumplir con su trabajo si querían cobrar a fin de mes. Habían dejado en España a una hija, mi madre. A los 11 años ella también se fue a Venezuela con sus padres. Más llegar le hicieron el carnet de extranjera, fue al colegio, estudio un “módulo” o “carrera” de secretariado y cuando fue mayor de edad se puso a trabajar en una oficina. Tampoco se tuvieron que preocupar por lo de reagrupación familiar, simplemente fue y ya. Mis abuelos no se fueron de España a Venezuela de turismo. Aquí pasaban penurias y probaron suerte en otro país.
Desconozco cómo y cuánto pagaron el viaje, pero sí se que no les hizo falta irse a través de mafias. También se que ni tenían más derechos que los nacionales, quizás unos pocos menos (desconozco si trabajaron con contrato), ni tuvieron problemas con las autoridades a pesar de que eran inmigrantes: sólo y mucho eran personas que necesitaban medios económicos y ello requería trabajar y así lo hicieron. Como ellos miles.

Treinta años más tarde ocurre al revés. A España emigran gente de Sudamérica, África, China, Europa…

Treinta años más tarde la mayoría de los inmigrantes sin medios que quieren trabajar llegan a través de mafias, se prostituyen o cometen delitos, trabajan en lo que nadie quiere explotados y encima a los nacionales nos preocupa que nos quiten trabajo.

Yo me pregunto: es que ¿tanto ha cambiado la mentalidad de las personas en 30 años? O es que ¿guarda alguna relación con que 30 años más tarde las leyes se hayan endurecido(pero no para los verdaderos delincuentes: las mafias de guante fino a veces , empresarios explotadores…, sino que los perjudicados son las víctimas: los inmigrantes), en especial la de extranjería?.

Agradecería alguien me respondiese