”Muslimerna är vårt största utländska hot”
Det skriver Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna i en artikel i Aftonbladet den 19 oktober. Att Åkessom skriver nu är bättre än att han gör det efter valet nästa år. Nu hinner de som är tveksamma göra sig en uppfattning om Åkessons bristande kunskaper i historia men också hans främlingsfientliga framtoning, som han hade försökt få bort den senaste tiden.
Här nedan ska vi bemöta några av hans synpunkter:
DEBATT En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba* västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den västerländska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.
Med dessa avancerade termer vill Åkesson göra gällande att västvärlden både ligger före alla andra världar men misslyckats övertyga de andra om dess förträfflighet. Men då skulle invandringen till västvärlden vara ett utomordentligt instrument för att få fler människor att lära sig om västerlandet och anamma vår höga utveckling. Kanske en ny roll för Åkesson som predikant bland Sveriges invandrare som kommer från tredje världen.
Detta är också anledningen till att dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind för farorna med islam och islamisering. Man utgår från att muslimer inte vill någonting hellre än anpassa sig till ett västerländskt levnadssätt och västerländska normer, liksom att islam i grund och botten är samma sak som kristendom, med den enda skillnaden att muslimer har ett annat namn på gud.
Hur kan man påstå tidigare att västerlandet är duktigare än alla andra grupper av länder, men ändå blinda för farorna? I så fall är de andra som är duktigare. Det är rimligt anta att de duktiga tar över.
Därmed antar man också att man kommer att kunna tämja islam på samma sätt som sekulära krafter sedan århundraden tillbaka tämjt den europeiska kristendomen och förpassat den till den privata sfären.
Åkesson kan väldigt lite historia, och ännu mindre dagens händelser i närområdet. Bara i lördags den 17 oktober demonstrerade över en miljon människor i Madrid enligt polisens beräkningar (enligt vissa källor bara 55.000) mot den spanska regeringens planer på en ny abortlag, och borta från kriminalisering av abort som fortfarande sker. Demonstrationen var organiserad av kyrkorna. Religionen spelar en mycket viktig roll i flera av Europas länder som Spanien, Polen, Irland, och ibland även i Sverige.
Den svenska kyrkan var statlig så sent som 1999. Sett i ett internationellt sammanhang och i ett längre perspektiv kommer detta faktum att framstå som obegripligt och kullkastar Åkessons påstående om århundraden av sekularisering, åtminstone för Sveriges del.
Islam skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på våldsanvändning. Islam har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att islam och den muslimska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.
Detta, tillsammans med nästan 1400 år av krig och motsättningar mellan islam och det kristna Europa, tror sig nu dagens makthavare kunna övervinna i en handvändning.
Det var inte så länge sedan som Sverige blev kristen, ett millenium är bara hälften av den tid kristendomen funnits i världen, dessutom blev Sverige liksom provinsen Finland kristen genom tvång. De som vägrade att bli kristna blev halshuggna. Det kan inte vara Nya testamentet som var rättesnöret på den tiden.
När vi tänker tillbaka till kriget i Balkan för femton år sedan, eller holocausten i Ruanda under samma tid, så var de kristna krafterna mycket starka och iscensatte de grymma händelserna som fortfarande plågar många människor i dessa delar av världen. Krigen mellan islam och det kristna Europa har med Spanien som undantag, liksom ett mindre område i Balkan, förts i muslimskt territorium, vilket det också sker idag, med undantag för de få terroristdåd som rättfärdigar vissa länders krigföring.
Så här långt tvingas man dock konstatera att islam har påverkat det svenska samhället i betydligt högre utsträckning än det svenska samhället har påverkat islam. Massinvandringen från muslimska länder tillsammans med de relativt höga födelsetalen inom den muslimska befolkningsgruppen talar för att denna utveckling kommer att fortsätta om inte en politisk kursändring sker. Naturligtvis är en betydande andel av Europas muslimer inte bokstavstroende, även om de flesta studier som gjorts på området visar att fundamentalisterna är en stor och växande minoritet.
“Massinvandring” är en matematisk missräkning eller missbruk av statistiken. Enligt FN finns ca 200 miljoner människor utanför sitt ursprungsland. 1,3 miljoner finns i Sverige, och de har kommit hit successivt under ett stort antal år (från 1941 till 2008 invandrade hit 2.817.300 personer. Mindre än hälften finns kvar). De utgör fortfarande 0,5% av invandrare i världen. Samtidigt har många, invandrare och svenskar, lämnat Sverige. Från 1941 till 2008 emigrerade från Sverige 1 583 801 personer. Åkesson kan lika väl börja tala om “massutvandring” – fast det vore lika fel att använda termen med tillägget “mass-”.
Att använda termen “massinvandring” enbart för den muslimska gruppen visar desto mer okunskap. Förutom att endast en fjärdedel av invandrarna kommer från så kallade muslimska länder, så är många av dem icke-muslimer, tillhörande olika religiösa och kulturella minoriteter i dessa länder.
Detta med födelsetal har Åkesson inte konsulterat uppgiften med SCB. De eventuella skillnaderna mellan olika grupper ligger i felmarginalen. Den förändras åt olika håll från tid till annan. Svenska kvinnor födde mest barn i Europa bara för ett tiotal år sedan, medan i länder som Spanien (där preventivmedel fortfarande var tabú) låg födelsetalet i botten av statistiken inom de europeiska länderna.
Rotlösheten, som den mångkulturella samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till islam som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland muslimska ungdomar i Europa.
I Sverige finns mig veterligen inga kända studier på området, men i en brittisk undersökning från 2007 uppgav 37 procent av de unga, brittiska muslimerna att de skulle föredra sharialagar framför brittisk lag och lika många ansåg att den som konverterar från islam skall avrättas. I andra studier från bland annat Frankrike och Tyskland kan samma mönster urskiljas.
Förmodligen, om man antar att en procent muslimer kan ty sig till fundamentalism, så blir de inte många fler än antalet fundamentalister i Sverige som väljer SD, som vänder demokratin och tolerans ryggen. Tre procent antidemokrater bland Sveriges befolkning som röstar på SD motsvarar en medelstor stads befolkning medan de eventuellt radikala och antidemokrater inom islam får plats i en mindre förort. Vårt största hot ligger alltså hos de som ligger nära den nazistiska ideologin och som finns i hela samhället i vårt närområde mitt ibland oss.
För 20 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att islam skulle komma att bli Sveriges näst största religion
Islam var Sveriges näst största religion redan tidigare än för 20 år sedan. Allt är fråga om matematik och vad man menar med “religion”. Om medlemmar i svenska kyrkan, frikyrkorna och katoliker tillhör samma religion, då finns det ett antal religioner i Sverige med få anhängare. Även muslimer är ganska få i relation till befolkningen, även om de tillhör den näst största religionen. Hur många de är vet man inte, eftersom det inte finns officiell registrering efter religion, utan varje samfund står för sin statistik. Kanske 300 000 personer verkar sannolikt. “Näst största” blir därför, om även korrekt, helt missvissande, eftersom de bara är 3-4 % av befolkningen på sin höjd.
att svenska konstnärer som kritiserar eller skojar med islam skulle leva under ständigt dödshot, att ett tiotal muslimska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige, att ledande muslimska företrädare skulle framföra krav på införandet av sharialagar i Sverige, att svenska landsting skulle använda skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar, att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa och att muslimska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna, att svenska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor, att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött, att svenska skolor skulle införa nya lov för att fira avslutningen på Ramadan samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare.
Det är en stor samling påståenden, där en korn av sanning finns här, en korn där. En svala gör ingen sommar. Statistiken talar för att Åkesson inte har rätt i någon av punkterna.
Våldtäkter finns alltid som ett paradargument. Vilka är de som under många, många år, varit med och våldtagit flickor och pojkar i vårdhem runt om i Sverige och som nu utreds? Fanns det inga våldtäkter innan invandrarna kom?
Invandrarnas påstådda högre kriminalitet uppmärksammades redan 1906 i en motion till riksdagen av riksdagsmannen P.Em. Lithander från Göteborg och resulterade i den första invandringslagen från 1913 med
passtvång som resultat. Alltså, inget nytt, men lika felaktigt då som nu.
Antalet personer misstänkta för terrorism i Sverige är ganska få och samtidigt är misstanken om terrorism inte bekräftad. Flera uppmärksammade fall visar på att det saknas substans i misstankarna. Det är inte troligt att Åkesson har en egen SÄPO med bättre kunskaper än hela svenska statsapparaten.
Allt detta är i dag en del av den svenska verkligheten. Frågan är hur det ser det ut om ytterligare några decennier, när den muslimska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Malmö, med största sannolikhet har en muslimsk majoritet.
I början på 1900-talet fruktade man “den gula faran”. Kineser och japaner skulle i princip ta över västerlandet. I slutet på 1980-talet försökte även försvarsmakten i Sverige skapa rädsla för “massinvandring från sovjet”. Så sent som 2004 försökte dåvarande statsminister Göran Persson skrämma östeuropeer från att komma till Sverige genom att beteckna deras legitima invandringsrätt som “social turism”. Åkesson är alltså inte så originel som många tror att han är. Han fortsätter med den skrämselpropaganda som även demokrater använder sig av då och då.
På tal om muslimer handlar det om en femte eller sjättedel av världens befolkning, och de finns i alla samhällen. Det största muslimska landet, Indonesien, med 200 miljoner invånare, är idag en fungerande demokrati, och med många olika kulturer inom sig. Är Indonesien ett hot mot Sverige? Muslimer runt Medelhavet har invandrat till Sverige redan under 1960-talet och är etablerade på många orter, inte som muslimer utan som medborgare.
Den mångkulturella samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant förändring av ett Sverige och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit ”svenskt” eller ”europeiskt”.
Åkesson förstår inte att samhället står inte still. Dagens Sverige är inte densamma som gårdagens, utan invandrare skulle förändringen gått långsammare, men den skulle inte heller gått att stoppa. När man nu t.ex. firar halloween, beror inte bara på amerikanska invandrare i Sverige, utan mer på de svenskar som åker över och kommer tillbaka och finner traditionen värd att fira även här. I den globala världen är vi alla med och förändrar samhällena åt ena eller andra hållet. De svenskar som flyttar till andra länder gör också en insats där.
Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.
Ja visst, Jimmy Åkessons arbete blir lekande lätt. Det vet alla barn som då och då leker med att jaga spöken. Det enda tråkiga är att Åkessom och ungefär 3-4% av invånarna i Sverige (även invandrare inräknade) ägnar sig åt att jaga spöken i stället för att förbättra det gemensamma samhället vi har ärvt och vi ska lämna i arv.
Handling och inte bara ord är det som krävs av de övriga partierna. Under många år har partierna tävlat om att göra det svårare för invandrare, för att inte SD ska växa sig starkare. Det är nog tvärtom man ska agera. Om alla är lika mycket värda, då ska man visa det i det dagliga livet. Inget parti står till exempel riksdagen i dag och försvarar Immigrant-institutet och andra invandrarorganisationer för att de ska behandlas lika. Få partier står i riksdagen och arbetar för att flyktingpolitiken ska bli human och för att Migrationsverket ska följa lagarna. Många kommuner säger sig ha ett integrationsprogram, men de struntar i invandrarna och deras organisationer. Det är detta som kan ge SD fler röster nästa år, eftersom de säger vad andra redan gör.
Miguel Benito
främlingsfientlighet, rasism sverigedemokraterna
. Det går i alla fall inte att prata om ras och släkt för att åberopa någon äganderätt över ett territorium i alla tider. När Sverige låg under isen fanns väl inga människor där. Jag undrar därför varifrån Åkessons släkt härstammar.