Invandring och demokrati

Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist valdes på tisdagen till ordförande (president) för den världsomspännande organisationen för arbetsmarknadsmyndigheter, Wapes (World Association of Public Employment Services). Wapes arbetar för att öka kunskapen om arbetsmarknadsfrågor och för att ta vara på erfarenheter från de omkring nittio länder som ingår i organisationen.

Angeles Bermudez-Svankvist valdes till ordförande i samband med Wapes pågående världskongress i Seoul i Sydkorea. Hon ser en rad utmaningar där det internationella samarbetet blir allt viktigare.

– Att kunna försörja sig är avgörande för människors möjlighet att forma sina liv. Det gäller i Sverige liksom i övriga världen. Ungdomars möjlighet till arbete, tillgång till rätt kompetens och rörligheten på arbetsmarknaden är frågor jag vill fokusera på under Sveriges ordförandeskap, säger Angeles Bermudez-Svankvist.

Wapes bildades 1989 av arbetsmarknadsmyndigheterna i Kanada, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, USA och Sverige tillsammans med FN:s arbetslivsorganisation ILO. Organisationen, med sekretariat i Bryssel, har nu cirka 90 medlemsländer med tillsammans över 500 000 anställda. Sverige tar över ordförandeklubban efter Frankrike och kommer att leda Wapes de närmaste tre åren.

För någon månad sedan var det Mona Sahlin som kandiderade till posten som ordförande i ILO, International Labour Organisation. Tur att hon inte valdes. Varken ILO eller Wapes tjänar på att ha politiker i toppen. Hoppas att Angeles Bermudez-Svankvist kan föra arbetsmarknadsfrågorna framåt i denna nya värld där så många blir arbetslösa i land efter land. Att hon är invandrare är bara att gratulera. Det är ett gott exempel för oss alla.

Miguel Benito

Tengo entendido lo siguiente:

Hace unos 30 años mis abuelos emigraron a Venezuela en busca de trabajo. Cuando llegaron allí les dieron un carnet de extranjeros y empezaron a trabajar en una mansión, mi abuela de chacha y mi abuelo de jardinero. No tuvieron por qué preocuparse de visados de ningún tipo, si permiso de residencia ni de trabajo… sólo de cumplir con su trabajo si querían cobrar a fin de mes. Habían dejado en España a una hija, mi madre. A los 11 años ella también se fue a Venezuela con sus padres. Más llegar le hicieron el carnet de extranjera, fue al colegio, estudio un “módulo” o “carrera” de secretariado y cuando fue mayor de edad se puso a trabajar en una oficina. Tampoco se tuvieron que preocupar por lo de reagrupación familiar, simplemente fue y ya. Mis abuelos no se fueron de España a Venezuela de turismo. Aquí pasaban penurias y probaron suerte en otro país.
Desconozco cómo y cuánto pagaron el viaje, pero sí se que no les hizo falta irse a través de mafias. También se que ni tenían más derechos que los nacionales, quizás unos pocos menos (desconozco si trabajaron con contrato), ni tuvieron problemas con las autoridades a pesar de que eran inmigrantes: sólo y mucho eran personas que necesitaban medios económicos y ello requería trabajar y así lo hicieron. Como ellos miles.

Treinta años más tarde ocurre al revés. A España emigran gente de Sudamérica, África, China, Europa…

Treinta años más tarde la mayoría de los inmigrantes sin medios que quieren trabajar llegan a través de mafias, se prostituyen o cometen delitos, trabajan en lo que nadie quiere explotados y encima a los nacionales nos preocupa que nos quiten trabajo.

Yo me pregunto: es que ¿tanto ha cambiado la mentalidad de las personas en 30 años? O es que ¿guarda alguna relación con que 30 años más tarde las leyes se hayan endurecido(pero no para los verdaderos delincuentes: las mafias de guante fino a veces , empresarios explotadores…, sino que los perjudicados son las víctimas: los inmigrantes), en especial la de extranjería?.

Agradecería alguien me respondiese

Inget ont utan något gott. Sverigedemokraternas inträde i Riksdagen har medfört att de nu slipper fråga Lars Jansson eller gå till biblioteket eller använda internet för att ta reda på kostnaderna för invandringen, såsom vem som helst har kunnat göra hittills utan större problem.

Nu har Sverigedemokraterna fått hjälp av Riksdagens upplysningstjänst plus det av regeringen presenterat budgetförslag för 2012. Där har de funnit de siffror de efterlyste om kostnaderna för invandring och som de nu har att ta ställning till. Av kostnaderna 5 458 miljoner inom området 8 Migration föreslår sverigedemokraterna en minskning med 3 610 miljoner enligt motion 2011/12:Sf355. Nåväl, en droppe i havet jämfört med de 265 000 miljoner som de ständigt gått ut med. Det finns flera andra utgiftsposter som berör invandringen och som sverigedemokraterna har motionerat om ytterligare minskningar, men sammantaget ligger nu kostnaderna på en rimligare nivå, en nivå som Immigrant-institutet upplyst om i många år på vår sida om ”Kostnader och vinster” : http://www.immi.se/rasism1/kostnader.htm. Men det är skillnad om samma information presenteras av Riksdagen eller om den presenteras av Immigrant-institutet.

Årets Nobelpris till Tomas Tranströmer blev en fullträff för många av de utlandsfödda författare som bor i Sverige. En inventering bland Immigrant-institutets katalog över författare visar att inte mindre än 21 av dem har översatt Tranströmer till åtminstone 16 språk. Utlandsfödda författare visar återigen att de är goda ambassadörer för Sverige och Sveriges kultur.

Här några av författarna som översatt Tranströmer:
Gajendra Kumar bengali,
Leonard Neuger polska,
Géza Thinsz ungerska,
Roberto Mascaró spanska,
Ferenc Mervel ungerska,
Li Li kinesiska,
Giacomo Oreglia italienska,
Gürhan Uçkan turkiska,
Pierre Zekeli tyska,
Gabriela Melinescu rumänska,
Vasilis Papageorgiou grekiska,
Liljana Dufgran serbokroatiska,
Refik Licina bosniska och serbiska,
Zvonimir Popovic serbokroatiska,
Natasja Lako albanska,
Jan Bernlef holländska,
Jon Milos serbokroatiska och rumänska,
Christian Kupchik spanska,
Mohammed Hezareh Nia persiska,
Eshag Najmedin persiska,
Jan Erik Vold norska,
Tar Karoly ungerska

Författarkatalogen finns på http://www.immi.se/kultur/authors/
Katalogen upptar över 1500 författare.

Riksförbundet Finska Krigsbarn – RFK

PRESSMEDDELANDE, 2010-05-30

Sinikka Ortmark Stymne valdes till ny ordförande för Riksförbundet Finska
Krigsbarn (RFK) den 29 maj. Förbundet bildades för snart tjugo år sedan och
har idag närmare 1000 medlemmar i sex lokalavdelningar i Sverige. I Norden
och i de Europeiska länderna finns många fler krigsbarnsföreningar vilka
påminner om vad som hände barnen under och efter Andra Världskriget
1939-1945. Idag kallas barnen från krigshärjade länder och regioner för
flyktingbarn.

– Jag kommer att arbeta som ordförande för RFK efter bästa förmåga. Förbundet
ska förena och stödja de olika lokalföreningarna och vara ett gemensamt
ansikte utåt, mot myndigheter och andra organisationer, säger Sinikka
Ortmark Stymne.

RFK kommer att stödja samvaron mellan krigsbarn och utbytet av
erfarenheter. Vi kan samtala och förstå varandras erfarenheter under
krigsåren bättre än någon annan. RFK medverkar till att band knyts till
familjemedlemmar, andra viktiga personer som de av oss som stannade i
Sverige efter kriget och förlorade kontakten med.

– RFK har sammanställt medlemmarnas erfarenheter och gör det kontinuerligt.
Vår tidning MedlemsNytt med chefredaktör Kai Rosnell i spetsen kommer att
lämna ett rikt arv till eftervärlden. Många har deltagit i dokumentationen,
Pirkko Ahlin, Ann-Maj Danielsson, Pentti Käppi Tapani Rossi? Andra har
föreläst i skolor, bibliotek och andra sammanslutningar.

Minnesplatta för krigsbarnen finns i på Skeppsbron i Stockholm och i
Haparanda där den finska presidenten Tarja Halonen och kung Carl Gustaf XVI
talade när statyn ?Ero? (“Separation”) avtäcktes. Minnesmärken finns i
Finland, Danmark m.m. Vi har redan lämnat tydliga spår i nutidshistorien
men vi ska gå vidare. Vi kommer att fortsätta samarbetet med andra
krigsbarnsorganisationer i de nordiska länderna och med nationella och
internationella förbund med liknande inriktning. Vi vill bidra till
förståelse för dagens krigsbarn utifrån våra erfarenheter och
forskningsresultat. Vi kommer att fortsätta ha kontakt med den finska
kulturen och uppmuntra studier i det finska språket. Vi kommer att träffa
medlemmar i våra systerorganisationer i Finland och Danmark.

RFK ska medverka till att medlemmarnas erfarenheter delges lagstiftare och
migrationsmyndigheter i migrationsfrågor. RFK har aktivt medverkat i
U-parlamentet i Finland för att driva fram det dubbla medborgarskapet för
krigsbarn i Sverige som så önskat ? utan kostnad. Min företrädare Matts
Imhagen har gjort en stor insats under de gångna fem åren för RFK. Mycket
har gjorts och mycket kan göras. Min dröm är att RFK ska vara med och skapa
en internationell dag för krigens barn? De är och kommer att finnas i hela
världen, barnen behöver uppmärksammas och deras rättigheter måste stärkas.

Sinikka Ortmark Stymne, ordförande i Riksförbundet Finska Krigsbarn.
sinikka.stymne@bredband.net Mobil 0736 18 02 96
kontaktperson: kai.rosnell@comhem.se Mobil 0707 57 54 80

The UN refugee agency and its supporters around the world pay tribute this week to
the courage and resilience of millions of people forced to flee their homes by
conflict and persecution.

World Refugee Day (WRD), which falls every June 20, is also a big opportunity for
the UNHCR to spread awareness about refugees and other displaced people and to
raise funds for our major operations and emergencies in places like Afghanistan,
Chad, Democratic Republic of the Congo, Iraq, Sudan, Pakistan and Sri Lanka.

Headquarters and field staff have been planning for World Refugee Day for months
and have prepared a wide range of activities focusing on this year’s theme of
“Real People, Real Needs” and including light shows, film screenings, photography
exhibitions, lectures, panel discussions, food bazaars, fashion shows, cultural
performances, concerts and sports contests. There will also be quizzes, drawing
and essay-writing competitions, tree planting, seminars, workshops, speeches,
public awareness campaigns and poetry recitals.

To find out about World Refugee day events in your area go to
http://www.unhcr.ca/wrd

The High Commissioner Antonio Guterres has a special World Refugee Day message.
Watch the video at http://www.unhcr.ca/wrd

Goodwill Amabassador Angelina Jolie tells us ?please don?t turn away?.
Watch the video at http://www.unhcr.ca/wrd

The Canadian Government has shown it?s unfailing support for refugees
and uprooted people. To read more about Canada?s generous contribution
to UNHCR go to In other news at www.unhcr.ca

Now more than ever our emergency response teams need your help.
To become a member go to http://www.unhcr.ca/ert

UNHCR Canada is now on Twitter! Please follow us at
http://www.twitter.com

Det blev tre invandrade ledamöter i Europaparlamentet av arton, och minst fyra ersättare.

Ett bevis på att invandrarna bryr sig om politiken och att de gärna representerar Sverige i internationella sammanhang.

Immigrant-institutet var uträknat av kulturbyråkrater i stat och kommun under året 2008. När året var till ända lyckades institutet vända skutan till andra vatten, och här är vi!

Med förnyade krafter vill vi fortsätta vårt arbete för invandrare och flyktingar. Ditt stöd behövs, både som debattör, medarbetare, medlem, eller bidragsgivare i största allmänhet.

I Svenska dagbladet den 22 september skriver Yasmine El Rafie:

” Om den nya riksdagen representerade ett tvärsnitt av Sveriges befolkning skulle 43 av de 349 ledamöterna, eller tolv procent, vara födda utanför Sverige. Det gör den inte – i stället är det bara något dussintal. Tre av dessa politiker kommer från miljöpartiet.”

Jag anser inte att man gynnar invandrarnas sak när man kommer med uppgifter som är felaktiga i grunden. I riksdagsvalet är det nämligen bara 7,3 eller 7,4 procent av de röstberättigade som är invandrare, inte 12 procent. 12 procent är det i kommunal- och landstingsval. Det är en stor skillnad.
De invandrare som röstats in i riksdagen motsvarar 5 procent av riksdagsmandaten. Några riksdagsmän kommer att ingå i regeringen och ersättas av invandrare och då blir procenten lite högre. Jag kan inte se att skillnaden mellan 5 och 7,3 procent skulle vara så signifikativ. Egentligen är det viktigare att diskutera på vilket sätt dessa invalda invandrare i Riksdagen företräder invandrarna och hur de lyckas i riksdagsarbetet.

2 valda invandrare i riksdagen för vänsterpartiet motsvarar 9 procent av mandaten och 3 invandrare i miljöpartiet motsvarar 16 procent. I båda partier är invandrarna bättre representerade än resten av befolkningen. Att socialdemokraterna skulle ha dålig representation är inte alls rätt, då det finns 9 invandrare som valts in och som står för 7 procent av riksdagsmandaten, alltså i nivå med väljarkåren.
Slutsatsen blir att invandrarna procentuellt är väl representerade i oppositionspartierna.

Att de borgerliga däremot inte lyckats bra är sant. Det återstår dock att se om de har lyckats bättre i de kommunala valen. Det kan vara så i vissa kommuner, t.ex. i Borås.

Slutligen, en gång för alla, borde vi sluta att räkna procent när det gäller representativitet i de politiska församlingarna, som av nödvändighet är alla små. Hur man än räknar blir det fel. Slumpen avgör.

Varför kan inte en svensk riksdagsman företräda invandrarnas sak lika bra eller bättre än en som är född utomlands, och varför kan inte en invandrare företräda svenskintressen bättre än andra som är infödda svenskar? Kan vi börja med att diskutera politikens innehåll i stället?
Miguel Benito
Institutschef