Invandring och demokrati

För andra året i rad uteblev Kulturrådets stöd till Immigrant-institutet för dess internationella och interkulturella verksamhet. Det hela beror på bristande kommunikation mellan parterna, inte på grund av verksamhetens art, som är internationell, interkulturell och mer omfattande i relation till övriga sökanden.

Immigrant-institutet är därför i stort behov av en kommunikatör. Tills vidare är tjänsten oavlönad, eftersom bidraget uteblivit. Men vi behöver någon som ska kunna skriva något liknande detta nedan:

“Kommunikationsplaner
Årsmål 2010:
• Fortsätta utvecklingen av kommunikationsplaner som styrverktyg i
verksamhetsplaneringen.
Kommunikationsplaner arbetas in i verksamhetsplanen. Inom sju områden skapas
kommunikationsplaner som fungerar som styrverktyg för strategiska verksamheter i
organisationen.”

För detta (och liknande meningar) fick en av sökandena 1,1 miljoner kronor i år från Kulturrådet. Då får förhoppningsvis också Immigrant-institutet garanterat 1,1 miljoner kronor i stöd från Kulturrådet och tjänsten som “kommunikatör” är din.

Immigrant-institutet Kulturrådet, verksamhetsbidrag

Örebroforskare skyldig till plagiat
Sveriges Television rapporterade 25 juni 2009 -

En forskare vid Örebro universitet har brutit mot god forskningssed genom att kopiera avsnitt ur andra forskares rapporter och låtit det framstå som om det var egna formuleringar. Det slår Vetenskapsrådet fast.
Örebro universitet har tidigare gjort bedömningen att forskaren inte fuskat. Samma bedömning gjorde också tingsrätten och hovrätten. Men Vetenskapsrådet håller inte med.

Målet som SvT hänvisar till är Immigrant-institutets mål mot staten, Styrelsen för psykologiskt förvar, där forskaren Leonor Camauër hade fått i uppdrag att göra en katalog och en rapport över minoritetsmedier.
Trots att Immigrant-institutet kunde överbevisa rätterna att man hade kopierat och hur kopieringen hade gått till, struntade rätterna i det och dömde i stället Immigrant-institutet att betala rättegångskostnader på 79 000 kr till staten.
Lägg märke till att tingsrättens domare var den nu riksbekante Tomas Norström, samma domare som i Pirate Bay-målet. Han dömde mot staten helt annorlunda än mot Pirate Bay, vilket kan tyda på att han åtminstone i målet från Immigrant-institutet mot staten inte dömt efter lagen, utan efter makten genom att stötta myndigheternas fusk på bekostnad av en försvarslös organisation.
Även P4 i Örebro rapporterade:
P4 Örebro 11:57 | torsdag 25 juni 2009
Forskare fuskade i rapport

En forskare vid Örebro universitet har fuskat med sin rapport, anser Vetenskapsrådet.
Enligt Vetenskapsrådet har forskaren brutit mot god forskningssed genom att kopiera avsnitt ur andra forskares rapporter.
Forskaren anklagades ursprungligen för fusk av Immigrantinstitutet. Men Örebro universitet bedömde då att det inte var fråga om fusk. Nu har ärendet gått vidare till Vetenskapsrådet som alltså underkänner universitetets bedömning.

Vetenskapsrådets utslag är ett viktigt framsteg för Immigrant-institutet, som har varit uträknat av alla myndigheterna, inklusive kommunstyrelsen i Borås, som också följt och kommenterat rätternas utslag som det enda sanna.

Immigrant-institutet, allmänt Pirate Bay, plagiat, upphovsrätt

Om domen mot Pirate Bay anser jag var rättvis, så var en annan dom, dom 2006-12-14 av samma tingsrätt och samma domare Tomas Norström i Mål nr T 30270-05 om upphovsrätt, desto mer orättvis och kränkande.

Immigrant-institutet hade stämt en statlig myndighet, Styrelsen för psykologiskt försvar, för intrång i upphovsrätten, eftersom de hade kopierat Immigrant-institutets katalog över tidskrifter och gjort den till sin egen. Alltså, även äganderätten hade myndigheten tagit från Immigrant-institutets eget producerat material.

Tingsrätten ansåg att det var i sin ordning att stjäla bara man lade till ovidkommande uppgifter.
Överklagandet och förhandlingarna i hovrätten kändes i efterhand som ett hån, när man trots tydlig bevisning om hur kopieringen hade skett och i vilken omfattning, avstod hovrätten från att ens kommentera tingsrättens dom, utan nöjde sig med att fastställa tingsrättens dom. Tiga är guld.

Mer om målet på http://www.immi.se/tidskrifter/spf/.

Desto tristare har varit att se massmedias totala ointresse för upphovsrätten när det gäller det tryckta ordet. Ett par korta notiser har varit allt, trots att målet gick vidare till Högsta domstolen. Vi får inte glömma att domen mot Pirate Bay handlar om underhållning, inte så mycket om yttrandefrihet, även om musiken också kan uppfattas som en form av yttrande.

Immigrant-institutet dömdes i stället att betala staten 68 000 kr plus 11 000 kr i ränta i rättegångskostnader. Efter att Högsta domstolen i augusti 2008 vägrade prövningstillstånd kom dock en dom i EG-domstolen i oktober 2008 som liknar Immigrant-institutets fall och där EG-domstolen fastställer att det inte är tillåtet att kopiera från en annan databas och att eventuella skillnader mellan originalet och kopian saknar betydelse. Med ledning av detta begärde Immigrant-institutet i december 2008 resning i Högsta domstolen. Beslutet om resning är ännu inte fattat.

Rent formellt betyder domen mot Immigrant-institutet om resning inte beviljas att det är fritt fram att kopiera från databaser, även om det strider mot EG-rätten. Eller kanske är det så att för de fattiga gäller andra regler än för de rika och mäktiga?

Under tiden processen pågått har Immigrant-institutet gått miste om eventuella bidrag till framställning av en ny katalog. Den katalog som Styrelsen för psykologiskt försvar framställde, förutom en mängd fel och brister, kostade skattebetalarna 1,2 miljoner kronor, pengar som hade gjort större nytta hos Immigrant-institutet, som hade gjort det egentliga arbetet. SPF:s katalog hade en separat textbilaga, som sedermera visat sig vara en samling av texter från minst ett 20-tal forskare som också hade kopierats i strid med upphovsrätten. Forskaren som lade ihop texten och katalogen, Leonor Camauër, är just nu föremål för granskning hos Vetenskapsrådet, efter att Örebro universitets egen intern utredning funnit att det fanns en mängd refererade texter som var snarlik originalförfattarnas och där citat inte hade använts, såsom upphovsrätten föreskriver.

Miguel Benito

Immigrant-institutet, allmänt Pirate Bay, upphovsrätt

Förra lördagen hölls ett stort seminarium på Immigrant-institutet i Borås “Människan
i asylprocessen” (mycket kortfattat refererat i Borås tidning 24/11). Många, och
mycket erfarna deltagare hade församlats, en hel del med flera decenniers ideelt
arbete med flyktingar och asylsökande. Mötesarrangörerna har stor församlad
erfarenhet av det här: Kyrkornas studieförbund Bilda, Kyrkornas flyktingrådgivning,
Glokala Sjuhärad och Immigrantinstitutet.

Bland föreläsarna fanns Rosengrenska stiftelsen i Göteborg, Flyktinggruppernas
Asylkommittéer, Hans Neumayer från Elmo Leather AB, Anders Sunddqvist
Rådgivningsbyrån för asyl i Stockholm samt professor Göran Melander ordf. vid
Wallenbergsinstitutet i Lund.

Det var alltså en lysande församling av arrangörer, föreläsare och deltagare som
genomförde seminariet. Till seminariet hade också Migrationsverket inbjudits att
delta. Men man kom inte för att samtala med någon i den här osedvanligt erfarna
församlingen. Jag tycker att det känns som ett slag i ansiktet av tjänstemännen på
Migrationsverket, att de prioriterar sin lediga lördag, till förfång för oss ideellt
arbetande människor som i många decennier har jobbat, både kvällar och helger, och
utan ett öres ersättning med flykting-och aslylproblemen i Sverige. Det är antingen
en attityd att tjänstemännen inte anser sig behöva lyssna på erfarenheterna utanför
Verket, eller att de känner problem med att komma, och stå upp för och förklara den
inte sällan kontroversiella handläggning som de tillämpar. Jag vet inte vilket som
är värst. Ett vet jag dock. I regeringens regleringsbrev för Migrationsverket
åläggsverket uppgifter bland annat i ordalag som dessa om :”Inhämtande och spridning
av information till enskilda, organisationer och kommuner”.

Migrationsverket har alltså skyldighet både att informera allmänheten, och att låta
sig informeras från samma allmänhet, både från organisationer och från enskilda
människor. Men den uppgiften är alltså inte Migrationsverket mogen för. Den kritik
som jag, och många med mig riktar mot myndigheten är därför: Vi behöver ingen inlärd
okunnighet vid en sådan viktig myndighet som Migrationsverket. Vi behöver en ödmjuk,
objektiv och lyssnande myndighet som kommunicerar med alla som kan bidra med viktiga
upplysningar om hur vi ska få ett bättre och rättsäkrare handläggande av människor i
nöd som söker asyl i Sverige.

Jan Åberg
God man för tre ensamkommande barn och f.d. verksamhetschef vid Antidiskrimineringsbyrån i Göteborg

Immigrant-institutet, asyl

‘Huvudförhandling i upphovsrättsmålet mellan Immigrant-institutet och Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) ägde rum måndagen den 31 mars i Svea Hovrätt. Dom i målet meddelas den 14 april.

Immigrant-institutet visade att av de 136 tidskriftsposter som SPF hade i sin katalog 113 var hämtade från Immigrant-institutets katalog. Under Hovrättens förhandling kunde Immigrant-institutet visa att kopieringen var ännu mer omfattande än vad som syntes i början. Dataintrång hade skett redan 2002 i samband med en annan katalog. Förutom det hade SPF publicerat en rapport vars innehåll visade det sig vara hämtat från många olika författare, som också hade kopierats och vars texter hade förts in som en egen producerad text.

Bl.a. följande böcker och artiklar hade plagierats: 1) Sveriges sju inhemska språk, 2) Mångfald, integration, rasism och andra ord, 3) Svensk invandrarpolitik under (om)formulering, 4) I nationalismens bakvatten, 5) SOU 2004:48, 6) Brandkatastrofen i Göteborg SOU 1999: 68. Följande författares texter har plagierats av Styrelsen för psykologiskt försvar: Ingvar Svanberg, Mattias Tydén, Karin Borevi, Charles Westin, Per Strömblad, Kenneth Hyltenstam, Jarmo Lainio med flera. Exempel på kopieringen finns nu på webben så att vem som helst kan ta del av. Gå till Immigrant-institutets sida om SPF. Du kan också klicka dig direkt här: powerpointpresentation med exempel på plagierad text. Denna kopiering är ännu allvarligare, eftersom det handlar om forskningens trovärdighet. Forskaren som kopierat är verksam vid Örebro universitet. Fusket uppmärksammades redan 2006 men universitetet granskade inte det på det sätt som förväntades.
Den rapport som SPF publicerat och där plagiatet finns kan hämtas här.
Rapporten och katalogen har kostat skattebetalarna 1,295 miljoner kronor. Immigrant-institutets tidskriftskatalog revideras regelbundet och finns tillgänglig för allmänheten på http://www.immi.se/tidskrifter/

Immigrant-institutet

‘Huvudförhandling i upphovsrättsmålet mellan Immigrant-institutet och Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) äger rum måndagen den 31 mars i Svea Hovrätt med början 9.30.\r\nPlats: sal 17, Hessensteinska palatset. Birger Jarls Torg 2.

Huvudfrågan är om SPF gjort sig skyldigt till dataintrång genom utgivning av en tidskriftskatalog vars uppgifter hämtats ur Immigrant-institutets databaser. Tingsrätten ansåg att institutet hade upphovsrätt till sin tidskriftskatalog, publicerad 2001 i tryckt form och på webben sedan 1998, men ansåg att SPF:s katalog som publicerades 2005 inte var någon kopiering. Av de 136 poster som myndigheten hade var 113 hämtade från Immigrant-institutets katalog. Av 13 uppgifter som varje post hade var 10 identiska, två varierade i innehåll och endast ett var unikt för SPF:s katalog. ändringar och kompletteringar hade gjorts, men det är inte tillräckligt enligt Upphovsrättslagen för att den nya katalogen ska inte anses vara en kopiering. Tingsrätten ansåg då att ingen kopiering hade skett, enbart på grund av de uppgifter som var olika, utan att granska de som var lika och som var de som hade kopierats. Därför dömdes Immigrant-institutet att betala 50 000 kronor till myndigheten för rättegångskostnaderna.

Inför Hovrättens förhandling kommer Immigrant-institutet att visa att kopieringen var ännu mer omfattande än vad som syntes i början. dataintrånget hade skett redan 2002 i samband med publiceringen av en annan forskningsrapport. Året 2004 drogs katalogen in från forskningsrapporten efter begäran från Immigrant-institutet men återanvändes igen 2005 i SPF:s katalog. Tingsrättens dom byggde inte på granskningen av mängden kopierat material, utan på det som inte hade kopierats. Tingsrätten förlitade sig enbart på myndighetens försäkringar och på Örebro universitets alltför snabba granskning eller brist på granskning. Styrelsen för psykologiskt försvar hade företett ett intyg från Örebro universitet, där Leonor Camauër, forskaren som gjort katalogen, är verksam som universitetslektor. Tre av rektor utnämnda att granska det påstådda plagiatet gick i godo för forskaren utan att verkligen jämföra katalogerna. Under tingsrättens förhandling framgick dock att en av professorerna, Stig Arne Nohrstedt, var jävig. Han hade erhållit forskningsanslag från SPF i flera omgångar, och dessutom arbetat tillsammans med forskaren i produktionen av en SOU forskningsrapport bara några månader före rättegången 2006. Tingsrätten tog inte hänsyn till jävsituationen.

Det som enligt Immigrant-institutet är ett fuskverk med dessutom många fel, både sakliga och skrivfel, har kostat skattebetalarna 1,3 miljoner kronor. Samtidigt har det hindrat institutet från att själv erhålla stöd för verksamheten. Huvudförhandlingen i Svea hovrätt blir därför en ödesfråga för institutet. Om myndigheten Styrelsen för psykologiskt försvar får rätt att kopiera utan att upphovsrätten kränks, då är det fritt fram för alla att kopiera ur databaser och det blir helt meningslöst att producera egna databaser. Målet är därför av principiell betydelse för alla databasproducenter och även för forskare vars arbete kan kopieras av andra forskare utan att riskera något.

Det är inte första gången som Immigrant-institutets hemsidesmaterial kopieras av myndigheter, som ofta får stora pengar av staten för att göra just det, kopiera det arbete som Immigrant-institutets medlemmar gjort mer eller mindre ideellt eller med små resurser. Immigrant-institutets tidskriftskatalog revideras regelbundet och finns fritt tillgänglig för allmänheten på http://www.immi.se/tidskrifter/.

Immigrant-institutet

Borås kulturnämnd ska lämna ett förslag om fortsatt kommunalt engagemang till Immigrant-institutets verksamhet. Underlaget till beslutet är det sämsta möjliga under de 35 år som institutet funnits. En samling osanningar som upprepats gång på gång och som institutet bemött, men som vandrat från myndighet till myndighet och som åter kommer till heders i en kommunal handling, som i sin tur kommer att vandra vidare till Stockholm och Göteborg. Formuleringarna i rapporten tangerar rena förtal.
Om Immigrant-institutets samlingar skriver byråkraten att de är bra och välskötta och resultat av en mångårig verksamhet. Men – de passar bättre på ett specialbibliotek. Hur förklarar man till någon som inte vet vad ett specialbibliotek är att just Immigrant-institutet hör till den kategorin? Hur förklarar vi till byråkraten att Immigrant-institutets specialbibliotek är registrerat inte bara bland de svenska universitets- och specialbiblioteken utan även i europeiska bibliotekskataloger, förutom i Unescos lista över bibliotek och arkiv i världen.
Konstverken som Immigrant-institutet äger passar bra i ett museum tycker också byråkraten. Hur förklarar man till henne att Immigrant-institutet är ett museum och att det finns med i Unescos grupp över multikulturella muséer tillsammans med Världskulturmuséet från Göteborg, medan Borås museum inte är med?
Immigrant-institutet lyckades tillsammans med Immigranternas Riksförbund förvärva en fastighet. Byråkraten tycker att fastighetens värde har ökat de senaste åren och att Immigrant-institutet därmed sitter på en dold tillgång. Byråkraten tycker att vi antingen ska hyra ut lokalerna och tjäna pengar som fastighetsförvaltare i stället för att ägna tiden åt vår egen verksamhet, alternativt att vi ska flytta ut till lagerlokaler vars hyra skulle bli minst den dubbla från vad lokalerna kostar os idag. Lokalkostnaderna är ca 540 000 kr per år. Om Immigrant-institutet skulle hyra från Borås kommun motsvarande yta skulle hyran vara 1 540 000 kr per år. Kommunbyråkraten tycker att det är fel att föreningen sparar en miljon kronor varje år. Bättre att föreningen betalar stora summor till kommunen eller till en privat fastighetsägare.
Immigrant-institutets hemsida får beröm. Men – byråkraten tycker att för att bygga och underhålla en hemsida behövs inga lokaler. Man kan ju sköta hemsidan från stranden i Fuengirola om man så vill. Ett mobilabonnemang är allt som behövs för att bli Sveriges bästa hemsida om migration och rasism.¶Revisionsfirman Öhrlings, med förgreningar i hela världen genom det pampiga namnet PriceWaterhouseCoopers, har hjälpt kulturbyråkraten att värdera verksamheten. Ett mått på verksamhet i brist på bättre instrument har varit caféintäkterna. Revisionsfirman tror tydligen att det är caféverksamhet vi sysslar med. Ã… andra sidan, under 2006 var caféintäkterna 4930 kronor medan för 2007 var intäkterna 34400 kronor, dvs 700 % ökad verksamhet på bara ett år, enligt deras logik.
Kommunen har betalat 17 000 kr för denna insinuanta och kränkande rapport. Vi är inte avundsjuka på hur lätt några kan tjäna snabba pengar genom att förtala ideella föreningar. Vi är bara förbannade.
Borås kommuns egna kulturinstitutioner, teater, bibliotek, muséer, arkiv, hade sammantaget 554 000 besökare under 2007. Immigrant-institutet hade under samma period 577 394 virtuella besökare.
Goda råd behövs. Hjälp oss, snälla, att förklara till en kulturbyråkrat.

Immigrant-institutet

Det verkar osannolikt – men det är alldeles sant, eftersom uppgiften går att kontrollera. En forskare kommer till Immigrant-institutet vid flera perioder för arbetet med sin avhandling. Vid ett av tillfällen diskuterar vi forskarnas märkliga inställning att inte tacka för den information de får från institutet medan de tackar för varenda litet telefonsamtal de har haft med andra. Detta som ett exempel på att Immigrant-institutet inte äger historien, då det förblir dolt för den större allmänheten, utom för dem som har stor nytta av våra tjänster.
En glad överraskning, i forskarens förord till avhandlingen finns det bara lovord:

Immigrantinstitutet i Borås förtjänar en särskild eloge för sin viktiga verksamhet i en snål värld. Ert välorganiserade tidskriftsarkiv har stått öppet för mig bokstavligt talat dygnet runt. En riktig forskardröm!

Glädjen grusas på sidan 72 i avhandlingen när man ser vad forskaren citerar efter texten “Båda tidskrifterna är månadsmagasin med elva nummer per år, sommarnummer är dubbelnummer ⁸⁷.”
Som bekräftelse på denna uppgift citerar forskaren dels en bok från 1996 där uppgiften är korrekt, men också en katalog över tidskrifter som Immigrant-institutet ifrågasatt i domstolen för att vara ett plagiat från Immigrant-institutets tidskriftskatalog och innehållande dessutom många fel. Just för en av tidskrifterna som forskaren citerar står i den katalog som är plagiatet: “Periodicitet varierar”, alltså något helt annat än den forskaren uppger. Den korrekta uppgiften finns i Immigrant-institutets katalog, men forskaren helt ignorerar att citera den korrekta källan trots att han hade katalogen i handen och citerar en felaktig källa i stället.
Forskaren citerar alltså en källa som han vet vara plagiat och som han personligen sett är felaktig just för den uppgift han citerar. Han hade tillgång till tidskrifterna på plats i Immigrant-institutets bibliotek och sett tidskrifterna. Källa kunde vara han själv utan att hänvisa ens till andra. Han hade även tillgång till den korrekta originalkatalogen.
Återigen görs Immigrant-institutet osynligt. ännu värre – forskaren föredrar att citera en felaktig källa i förvisning om att ingen kommer att kolla uppgiften.
Vems är historien?
Miguel Benito

Immigrant-institutet, forskning

Får man säga eller skriva vad som helst utan att någon kan utkräva ansvar? Kan man samtidigt dölja sig bakom andra när man ska fatta beslut?
Uppenbarligen är det så i dagens Sverige om man läser dagens Göteborgs Posten.
Först på plan var Statens kulturråd. För att slippa bli anklagade för att fatta egenhändiga beslut bestämde de att anlita tre externa experter som skulle granska Immigrant-institutet och andra organisationer. Av deras texter sipprade fram att de blivit instruerade att hitta någon anledning för att inte ge stöd eller åtminstone sänka anslaget. Så blev det. Experternas tyckande var förödande för dem själva (ett par av dem visade sakna elementära kunskaper i frågan) och för Immigrant-institutet och Grekiskt Kulturcentrum, som fick se sina anslag sänkta.
Samtidigt ställde Kulturrådet som villkor för stöd i framtiden att regionen också ska stödja. I annat fall blir det inte bidrag. Vad säger regionen då? De skriver att eftersom Kulturrådet planerar att sänka anslaget då är det inte värt att regionen satsar. Logik? Nej, sådant är en lyxvara numera och man ska spara på den.
Kulturrådet krävde också att kommunen skulle öka stödet. Vi skrev att kommunen gör redan det. Nej, nej, tyckte Kulturrådet. De räknar som stöd bara de kronor som syns i bokföringen, alltså 95 000. Att stödet från kommunen sammanlagt går upp till 585 000 kronor spelar mindre roll. Kommunstyrelsen hade givit Kulturnämnden i uppdrag att undersöka möjligheterna till fortsatt stöd till Immigrant-institutet. I normala fall är det fråga om på vilka villkor man kan öka stödet. Men under tiden (utredningen borde blivit klar hösten 2006) har det hunnit bli troll bland de som fått uppgiften att utreda saken i Borås. Riksdagens kulturutskott hämtade information från Borås. I vårens kulturbetänkande skrev man att “Borås kommun har anlitat en extern revisor för att utreda ägarförhållandena för fastigheten”. Ridå, en gång, två gånger, tre gånger. Borås förnekar uppgiften. Nej, nej, sådant trams från Riksdagen finns inte i kommunens beslut.
Kort därefter uppenbarar sig en person som kallar sig revisor. Något formellt uppdrag visar han inte. Vi vet att det ligger någonting i hans påstående om att vara revisor enbart på grund av att man i Riksdagens betänkande hade skrivit att en extern revisor skulle granska ägarförhållandena för fastigheten.
Revisorn, vars kunskaper i föreningsliv och även i ekonomi (utom det privata, hans arvode från kommunen är 17 000 kronor) är uppenbart bristfälliga om man läser hans inlämnad rapport, blir nu plötsligt det alibi regionen behövde för att också skriva i sitt beslutsunderlag att även kommunen planerar att sänka. är det sant? Återigen går frågan till kommunens ansvariga utredare. Nej, nej, kommunen har definitivt inte bestämt sig för någonting. Revisorns rapport är bara ett arbetsmaterial bland många, vi skulle inte heller ha fått rätt att veta att rapporten kostade kommunen 17 000 kronor. Först när kulturnämnden lämnar sin rapport över till kommunstyrelsen får man något underlag att gå efter.
Men, om inte ens Borås kommunstyrelsen sett rapporten ännu, och inte heller kulturnämnden förutom dess presidium, varför finns rapporten hos regionens kulturnämnd? Varför skriver regionen så bestämt att kommunen är negativt inställd? Får man skriva så om inte ens den kommunala utredaren vet det ännu? Om det sedan visar det sig att det hela bara var spekulation från regionens tjänstemän, och att kommunen verkligen är positiv, kan de ändra sitt beslut i regionen? Eller, kan regionens spekulation vara ett alibi för kommunens kulturnämnd för att stödja sig i det och föreslå något annat än det kommunstyrelsen hade tänkt sig i första hand?
Till råga på allt skriver också regionen att Kulturrådet kommer att sänka anslaget ytterligare (det finns inte längre mycket att sänka) nästa år. Men, men, ansökningstiden har ännu inte gått ut. Först 1 december 2007 vet Kulturrådet vilka som söker. är det redan bestämt hur mycket man kommer att få då behöver man inte söka. Så var det förr. Kulturrådet och Kulturdepartementet följde upp verksamheten och det var inte mera med det.
Men nu vet alltså regionen redan i förväg hur de två andra bidragsgivare kommer att behandla ansökan. är det rättssäkert? är det politiskt korrekt? Fattar de att inte inte kan fatta beslut med hänvisning till beslut som andra ännu inte har fattat?
Kulturchefens avslutande synpunkt i dagens Göteborgs Posten är en elegant salto mortal (med revisionsrapporten som ännu inte finns offentligt som betryggande madrass):

det är klart att om kommunen och staten kraftigt minskar sina anslag så ger det oss en signal om kvaliteten på verksamheten, säger regionens kulturchef Kristian Berg.

Det märkliga är att kommunen och staten ännu inte beslutat, eftersom de ännu inte fått någon ansökan. ännu märkligare att i regionens beslutsunderlag inte finns ett ord om verksamheten. Använder man fortfarande nattmössan i Sverige? Förmodligen, ja.

Immigrant-institutet

I rapporten Indvandrerorganisationer i Norden av Nordiska Ministerrådet (Nord 2003:11) finns ett kapitel om “Invandrarorganisationer i Sverige” av Inge Dahlstedt, s. 27-94. På sidan 55 går att läsa:

“Uppgifterna från Integrationsverket kan anses vara tillförlitliga… Uppgifterna om antalet organisationer hämtade från Immigrantinstitutet kan också de anses som tillförlitliga även om exakticiteten inte bör överdrivas. Antalet föreningar enligt IV är 1266 och 2300 enligt inst.

“Den mest anmärkningsvärda ökningen är ökningen av de lokala organisationer som Immigrantinstitutet har upptagna på sin adresslista. Om vi tittar på uppgifterna från 1982-83 ser vi att Immigrantinstitutet uppskattade antalet lokala föreningar till ca 900 stycken, vilket var ungefär lika många som de bidragsberättigade riksförbundens medlemsföreningar. 2002 uppskattar Immigrantinstitutet antalet lokalaföreningar till ca 2 300 vilket är ca 1 000 fler än de bidragsberättigade riksförbundens lokalföreningar. Det är svårt att säga om denna markanta ökning beror på en faktisk ökning av antalet lokala föreningar som inte är medlemmar i något av de bidragsberättigade riksförbunden eller om ökningen beror på att Immigrantinstitutets adresslista har blivit mer komplett.”

Javisst, så är det. Immigrant-institutets lista är mer komplett helt enkelt för att vi registrerar alla föreningar vi får kännedom om, medan Integratiosnverket endast registrerade de föreningar som kom i kontakt med myndigheten. Deta hade Inge Dahlstedt kunnat få ta reda på med ett enkelt telefonsamtal. I stället antyder han att institutet inte är riktigt tillförligligt, vilket myndigheten per definition tycks vara.
Har detta någon betydelse? Tveklöst ja, eftersom Dahlstedts forskning används sedan i andra forksningsrapporter.

Immigrant-institutet, forskning