Home > allmänt > När myndigheterna medverkar till fusk

När myndigheterna medverkar till fusk

May 2nd, 2016

Stödet till etniska organisationer illa skött av myndigheterna

Jag har under många år varit ordförande för ett riksförbund för invandrare. Jag har sett hur myndigheterna stött och dragit in stöd till organisationerna. Sällan har det varit logiskt. Många gånger motsägelsefullt, andra gånger direkt skadligt för det fria föreningslivet.

Fusk med bidrag har uppmärksammats förr, t.ex. bland ungdomsorganisationer. Etniska organisationer har hittills sluppit synas av massmedia, med något enstaka fall. Man tror utan rätt att det skulle skapa främlingsfientlighet. Det är precis tvärtom. Att inte ställa de rätta kraven är förödande för invandrarna.

Det finns en förordning om stöd till etniska organisationer från 2008. Tidigare förordningar administrerades av Statens invandrarverk och senare av Integrationsverket. är denna myndighet upphörde 2006 administrerades bidraget av Ungdomsstyrelsen, som numera heter Mucf, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.

Nåväl, Integrationsverket beslöt 2006 lämna ett 20-tal riksorganisationer utan verksamhetsbidrag. Anledningen var att förordningen krävde att de skulle ägna sig åt integration, och mindre att ordna aktiviteter som rörde deras nationalitet eller ursprung och kultur. Hur mättes detta? Enkelt: man gick igenom föreningarnas handlingar och räknade upp hur många gånger man nämnde orden integration, kvinnor, ungdomar. Absurd? Ja. Dessutom gjordes avancerade statistiska bearbetningar med hjälp av ett universitetsprogram SPSS (som handläggaren tydligen hade lärt sig att använda som verktyg i sina studier, men inte förstått vitsen med det). Man kan inte räkna procent eller andra statistiska värden om antalet gånger ett ord förekommer inte ens är högre än 5. Men det gjorde hon och 20 organisationer blev utan bidrag den gången.

När Ungdomsstyrelsen tog 2007 över blev ordningen återställd. Reglerna var tydliga, och integration tolkades i dess vida betydelse.

Ungdomsstyrelsen började ställa rimliga krav och kontroller. Bl.a. krävdes en godkänd revisor om bidraget var högre än 250.000 kr. Revisorn skulle intyga att antalet “betalande medlemmar” var korrekt. På en direkt förfråga svarar Mucf att det numera inte är nödvändigt att den godkända revisorn ska intyga att den redovisade antalet medlemmar är korrekt. Förodningen har inte ändrats. Frågan är därför vad som hänt. Vi får tänka på att bidraget idag baserar sig på antal medlemmar och antal lokala föreningar.

2009 fick jag ett brev från en handläggare, som bl.a. meddelade att man riskerade bidraget med hänvisning till irrelevanta detaljer i ansökan. Anmärkningarna gjordes nästan varje år. Ungdomsstyrelsen anmärkte t.ex. på att antalet medlemmar i ett par-tre föreningar var för jämnt (60-100 medlemmar) för att vara sannolikt. Kravet är att man ska ange “betalande medlemmar”, varken mer eller mindre. Ungdomsstyrelsen slutade med dessa anmärkningar när jag lämnade min post i organisationen . Idag redovisar den organisation jag var ordförande för ett avrundat antal medlemmar i 18 av de 28 medlemsföreningarna, och det händer ingenting.

2013, 2014 och 2015 har jag frågat Mucf om medlemsredovisningen hos flera andra riksförbund. Inget svar har kommit. Jag uppgav flera konkreta exempel på organisationer vars redovisning inte kunde vara korrekt. En lokalförening som Afarernas hjälporganisation hade 72 medlemmar hos en riksorganisation och 196 medlemmar hos en annan. Frågan om dubbelt medlemskap måste dessutom godkännas av Mucf, inte medlemskapet som sådant, men väl hur bidraget ska fördelas, till det ena eller det andra av riksförbunden, eller till båda. Men: samma lokalförening kan inte ha 72 och 196 betalande medlemmar samtidigt, beroende på vilket riksförbund som redovisar. Den ena upgiften eller den andra, eller kanske båda, är fel.

Ett annat exempel, som repeterats årligen sedan åtminstone 2013, är Ukrainska alliansen, som rapporterar som medlemmar två lokalaföreningar som är medlemmar i RIFFI. Medlemmar i RIFFI är kvinnor från olika nationaliteter. Hur kan en sådan lokalförening vara samtidigt medlem i ett nationellt förbund? Det finns ingen annan förklaring än att någon i styrelsen för RIFFI:s två lokala föreningar är kanske personligen medlem i Ukrainska alliansen.

Till saken hör att denna organisation uppger ett 10-tal medlemsföreningar, och förutom de 2 som redan är medlemmar i RIFFI finns ytterligare 2 andra vars medlemskap har ifrågasatts. Vad gör Mucf? Ingenting. Det allvarliga är att detta riksförbund inte skulle få något organisationsbidrag alls, om man räknar bort RIFFI:s föreningar.

Genom detta agerande uppmuntrar Mucf till fusk, och hindrar en sund utveckling av organisationerna. Bl.a. hindrar man effektivt att de ska kunna vara kritiska och delaktiga i samhällsdebatten. De riskerar ju penningstödet om de yttrar sig på ett sätt som myndigheterna ogillar. Så var fallet medan jag satt ordförande för ett av riksförbunden.

Jag kritiserade på sin tid regeringens och Integrationsverkets engagemang för Centrum mot rasism, CmR. En undersökning 2005 påvisade brister, men det ledde ingenstans. I dag är CmR ingen viktig aktör i samhällsdebatten. Deras ekonomiska redovisning 2015 till Mucf döljer t.ex. uppgift om medlemsintäkter, en så viktig fråga för att veta om de verkligen har medlemmar, eller om det är en papperskonstruktion.

Miguel Benito
numera, och alltid, fri opinionsbildare

Categories: allmänt Tags:
Comments are closed.