Hem > Svenska > Invandrare och brott

Invandrare och brott

juli 30th, 2007

Brå är en fantastiks organisation som släpper rapport efter rapport där innehållet skapar kontrovers i alla lägen. Den senaste statistiken säger att invandrare är överrepresenterade i brottstatistiken.

Koppla brott till landstillhörighet löser inte brottet om det i en liten svensk stad sker en våldtäkt, där det visar sig att förövaren var en grek (ursäkta alla greker men detta är ett rent hypotetiskt exempel) det bor 20 greker på i denna lilla stad. Skulle därmed konsekvensen bli att stadens alla medborgare omedelbart börjar anklaga och peka ut greker som våldtäkts män och kastar ut dom ifrån staden. Min fråga blir då: har du löst problemet? Kommer denna lilla stad aldrig mer att uppleva våldtäkter? Nej det är inte landsgrupper som begår brott det är individer.

Vad kan då lösa problemet med att individer begår våldtäckt. Jag sitter inte på några sanningar det vore arrogant av mig, men däremot ett par enkla utgångspunkter:

1) större delaktighet i samhället framtvingar medborgaransvar

Biologiska behov står i kontrast till sociala skyldigheter, där skammen styr vårt socialt accepterade beteende. Om jag är ute och promenerar en kväll på Drottninggatan mitt i Stockholm och får lust att skita. Vad är det som hindrar mig från att dra ner byxorna mitt på gatan? Jo – skammen över att bli uttittad, utpekad och utskrattad. Samma beteende gäller vid mer komplexa sociala situationer. Arbetstid, arbetskompisar, arbetslön, arbetslunch osv. är begrepp som vi associerar starkt till samhället. Inte bara för att vi känner att vi bidrar till samhället utan även för att stor del av vår personliga identitet är kopplad till vårt yrke. Alltså jobben är en nyckel till delaktigheten. ”mi casa, su casa” (mitt hem, ditt hem) hemmet och framför allt orten (platsen) där vi bor är också viktig. Att hamna i ett miljonprojektsområde med urinlukt utanför porten, grafitti på väggarna gör det svårt att känna sig delaktig i ett samhälle.

2) Utanförskap bidrar till likgiltighet

Alla vill vi känna en delaktighet i en tillvaro. När en familj ifrån ett muslimskt land kommer till Sverige är dom muslimer och känner en stark delaktighet med dess tro och medföljande traditioner. Väl i Sverige kommer dom fortfarande att vara muslimer och så förbli, men deras traditioner kommer sannolikt att förändras eftersom Sverige inte är muslimskt och kanske kommer vissa traditioner att stå i konflikt mot de svenska. Bara för att vara övertydlig på denna punkt: religionsfrihet är inte kopplat till att kunna bete sig hur som helst. Vad som är socialt icke accepterat definieras i brottsbalken och har ingenting med den grundlagsskyddade religionsfriheten att göra. Tillbaka till våra muslimska vänner, vad är det som kommer att vara avgörande till huruvida traditioner som inte fungerar i Sverige kommer att ändras? Vill bara tydliggöra: att eftersom jag inte är muslim blir detta en väldigt teoretisk debatt men se det mer som en generell metod istället för en bild av verkligheten. Jo – så länge den nyanlända familjen inte vet vilka traditioner som finns i Sverige och aldrig får chansen att sätta sig in i samhället, kommer självklart att de medföljande traditioner vara gällande och härskande. Arbetslösheten bland invandrare är stor, samtidigt går svensk ekonomi för högvarv och det nya arbetstillfällen uppstår hela tiden. Jag får inte ekvationen att gå ihop. Om du tror att invandrarna vill sitta hemma, tar jag dig gärna ur den villfarelsen med omedelbar verkan. Alla vill känna sig produktiva och delaktiga, det ligger i vår natur dess motsats att vara apatisk och stå utanför leder bara till frustration och uppgivenhet, detta är ett grundläggande psykologiskt beteende, som har funnits i flera tusen år, världen över.

3) Att lösa brott är mer effektivt innan än efter brottet har skett

När ett brott har begåtts tar myndigheterna över och sätter sina resurser till förfogande för att låta maskineriet gå sin gilla gång, poliser, åklagare, domare, kriminalvården osv. Alltså myndigheterna har en effektiv apparatur att tillgripa EFTER ett brott har uppstått. Men INNAN har myndigheterna väldigt svaga resurser att tillgå. Min uppfattning är att ”samhället kan bara ge verktyg för att skapa ett bättre samhälle”. Hur detta skall gå till har jag inget uttömmande svar, det vore arrogant av mig att säga så, se punkt 1 som ett förslag, det finns säker flera.

4) Att integrera och skapa goda medborgare är en samhällsinteraktion, aldrig en myndighets angelägenhet

Jag tror inte på det ”mekanistiska socialingenjörsprojektet” där staten skall tala om för mig hur många skivor bröd jag skall äta om dagen. Nej, jag tror mer på individuellt ansvar som börjar i kärnfamiljen och använder olika tjänster (verktyg) som samhället ställer till förfogande efter behov. Hur kan då kärnfamiljen byggas upp, se punkt 1 som ett exempel.

Den debatt som pågår idag är väldigt fokuserad på att peka ut problemet men inte föreslå några konkreta lösningar.

Categories: Svenska Taggar:
Kommentarer är avstängda.