Invandraren

Francisco Contreras’ kampanjkommitté De sociala organisationer och enskilda personer som undertecknar det här uttalandet, fördömer starkt angreppet som begicks lördagen den 28 augusti i Jakobsbergs Centrum mot Francisco Contreras, kandidat till riksdagen för Vänsterpartiet, och medlemmar ur hans kampanjkommitté.

När vår kandidat talade till allmänheten på torget vid Jakobsbergs Centrum, attackerades av rasister som försökte tysta ned och stoppa honom. Attacken riktades också mot musikgruppen Wayra och dans gruppen Viva la Cueca. Angriparna använde sig av rasistiska förolämpningar och glåpord riktade mot invandrare: “Bort med latinamerikanerna, bort med svartskallarna, vi vill inte ha Er musik, vi vill inte ha Er.”

Rasisterna övergick från dessa verbala attacker till fysisk aggression, då de på ett desperat sätt angrep vår kandidat och slog flera medlemmar av kampanjkommittén (inklusive kvinnor och barn) och musikgrupperna. För att få stopp på attackerna var vakter som patrullerade platsen tvungna att ingripa, och polis tillkallades men kom fram först efter det att händelserna inträffat. Vår kandidat Francisco Contreras lämnade en polisanmälan i vilken våldshandlingarna som han utsattes för framgick, vidare lämnades en rapport över det inträffade till tidningen Aftonbladet. I skrivande stund har vi inte fått svar från dessa instanser.

Vi vill understryka att de inträffade är resultatet av extremhögerns chockerande tillväxt i det svenska samhället, som kan leda till att de tar sig in i riksdagen. Sverigedemokraterna har redan invalda ledamöter och kandiderar i flera kommuner i Storstockholm. Genom det här uttalandet vill vi föra talan för de tusentals människor som vi inte känner, men som har drabbats av den här typen av aggressioner utan att anmäla dem pga. rädsla. Vi får inte låta tystnaden göra oss delaktiga i dessa avskyvärda handlingar.Det får inte bli så att högern i Sverige undergräver människornas grundläggande rättigheter genom att legitimera en diskriminerande och rasistisk stat, samtidigt som vi strävar efter demokrati globalt. Låt oss reflektera över denna situation, vi får inte tillåta att händelser som kännetecknas av intolerans och rasism fortsätter att drabba latinamerikaner och övriga invandrare i Sverige. Det är absolut nödvändigt att avslöja hur högern och extremhögern bryter mot de grundläggande mänskliga rättigheterna och vår modell för samexistens, genom att sprida ett rasistiskt budskap i reklam som riktar sig till det svenska samhället, och försöka kriminalisera invandrare, genom att stigmatisera dem som brottslingar och syndabockar för den ekonomiska krisen i landet. Vi uppmanar latinamerikaner och invandrare bosatta i Sverige att mobilisera oss gemensamt för att stoppa rasismen och intoleransen.

Det är dags att stoppa extremhögern, NEJ TILL RASISM! Tre veckor före valet har vi fortfarande tid att förhindra att extremhögern, Sverigedemokraterna, kommer in i riksdagen. Var och en av våra röster är av avgörande betydelse i detta val. Den 19 september bör vi tillsammans rösta mot rasism och diskriminering. De får inte utnyttja oss för att vinna röster! Det är därför som vi, sociala organisationer och enskilda personer, undertecknar det här uttalandet och avvisar alla former av kränkning av mänskliga rättigheter, rasism och intolerans.

Romanen “Perdido en Buenos Aires” av Antonio Alvarez Gil, kuban bosatt i Stockolm sedan mitten av 1990-talet, har vunnit det prestigefyllda priset “Vargas Llosa”, från Murcia, Spanien. Mer information på spanska i: http://www.eltorrenti.com/editoriales-03/003008.htm.

Det har uppkommit information att de invandrare som jag i min dagliga kontakt med, inte förstår att en funtkionshindrad har ett liv och är som för oss helt naturligt ,att jag är en kvinna som vill ha man barn och familj. dessa utryck ges även i vårt svenska system att funtktionshindrade inte har de rättigheter och skyldigheter som yrke och familjebildning. gentemot som de med icke funktionshinder. när det såleds talas om rasism och diskriminering så är det fortfarande så att de människor som har ett funktionshinder blir trakasserade ifrån både invandrare och svenskar. och detta kan jag inte acceptera längre!

Many new immigrants find it so hard to learn the Swedish language through the SFI programme only. Many feel that more interaction with the Swedish people will enhance their learning of the language. However, interaction and socializing with the Swedish society is not as easy as one may assume. The better alternative for the immigrants is to engage themselves with praktik where they will learn a lot of Swedish through interacting with co-work mates. We managed to ask a few of how they think about praktik as a way of supplementary learning of Swedish to SFI and this what they had to say:

” Yes, I think praktik is an ideal way to learn Swedish. I am doing praktik at a garage and my co-work mates always speak to me in Svenska. Most of the time I stumble and then they correct me and after that I have learnt something. When we open schools next week I will be able to say many things to my teacher in Swedish and understand him better.
Many of my friends always say negative things about praktik like why should you work for no pay and so on, but what they don’t know is that I’m gaining two things at the same time for free: work experience and learning the language, which I have seen that it’s the only thing that can open doors for me in this country”.

‘Well, praktik is a wonderful weapon to learn the Swedish language.I do praktik at the Immigrant Institute. Since it is so hard to interact with this closed society, I have found it so easy to socialise easily with the Swedish people at my praktik place. They try to teach me Swedish. They sometimes give me lessons in Swedish and teach me a lot of things I don’t know about Sweden. Not only that, they have taught me a lot of things with the computers. I can save files. I can do so many things now. I for one think maybe the migration authorities is high time they maybe try to find a way in which to attach the new immigrants for praktik as this keeps them involved at the same time learning many things at once.’

‘I don’t really know much about praktil because I’m not doing it. I have tried to look for one in many places here in Borås but they tell me to first work on my language then I can come. Instead, what they don’t understand is that I’m trying to learn the language by involving myself with praktik. Well, my friends they do it at Pizzeria and they seem to have gained confidence in many Swedish things’

The overall view is that many new immigrants are willing to render their skills and services for free in the form of praktik so as to learn the language but many find it hard to get the praktik as they are told they have to speak the Swedish language first.

Något jag älskar är att debattera med människor som tror att de förespråkar en anständig och sund uppfattning, men i själva verket befinner sig i den yttersta extremen.  

“Den som ser sig själv som svensk och som ses som svensk av andra”  - är enligt Sverigedemokraterna den definition som bör vara gällande för invandrare som kommer till Sverige (http://erikhellsborn.blogspot.com/2007/07/svensk-eller-inte.html).  

Om vi gör en liten analys av Sverigedemokraternas sats: 

• ”den…” innebär alltså vem som helst alltså även icke svenskar kvalar in – bra!
• ”… ser sig själv som svensk…” hittills är vi överens med vad jag själv har definierat
• ”…och ses som svensk av andra”
  • Vilka är dessa andra som hänvisas till?
  • Vem kvalificerar dem?
  • På vilka grunder avkunnas domen om svenskhet eller ej?

Och det är här jag är extremt kritisk eftersom definitionen faller på sin egen logik. 

Om jag tycker att jag är svensk, kommer alltid någon annan kunna tycka att jag inte är tillräckligt svensk, vilket leder till att jag därmed inte får vara svensk. Alltså ingen kan bli svensk enligt denna definition? Men det var kanske syftet…bara jag som inte har förstått det. 

Men vad är alternativet skall vi tvingas tillgripa objektiva attribut t ex minst 10 hopp av små grodorna under midsommar eller så är medborgarskapet i fara? 

Min syn på saken är: Rätten att blir svensk innebär att den nyanlände har för avsikt att bygga ett beständigt liv i Sverige och därmed är svensk. Nationalitet är ingen hatt du tar på dig för att övriga omgivningen skall uppfatta dig som ”fin i hatten” det är ett sätt att leva i ett samhälle.  

 Det alltid kul och se hur Sverigedemokraterna försöker polera sin fasad med nya teser och dogmer. Faktum kvarstår dock: Sverigedemokraterna är ett missnöjesparti som spelar på den förenklade vanföreställningen att massinvandringen är roten till allt ondo.  

Brå är en fantastiks organisation som släpper rapport efter rapport där innehållet skapar kontrovers i alla lägen. Den senaste statistiken säger att invandrare är överrepresenterade i brottstatistiken.

Koppla brott till landstillhörighet löser inte brottet om det i en liten svensk stad sker en våldtäkt, där det visar sig att förövaren var en grek (ursäkta alla greker men detta är ett rent hypotetiskt exempel) det bor 20 greker på i denna lilla stad. Skulle därmed konsekvensen bli att stadens alla medborgare omedelbart börjar anklaga och peka ut greker som våldtäkts män och kastar ut dom ifrån staden. Min fråga blir då: har du löst problemet? Kommer denna lilla stad aldrig mer att uppleva våldtäkter? Nej det är inte landsgrupper som begår brott det är individer.

Vad kan då lösa problemet med att individer begår våldtäckt. Jag sitter inte på några sanningar det vore arrogant av mig, men däremot ett par enkla utgångspunkter:

1) större delaktighet i samhället framtvingar medborgaransvar

Biologiska behov står i kontrast till sociala skyldigheter, där skammen styr vårt socialt accepterade beteende. Om jag är ute och promenerar en kväll på Drottninggatan mitt i Stockholm och får lust att skita. Vad är det som hindrar mig från att dra ner byxorna mitt på gatan? Jo – skammen över att bli uttittad, utpekad och utskrattad. Samma beteende gäller vid mer komplexa sociala situationer. Arbetstid, arbetskompisar, arbetslön, arbetslunch osv. är begrepp som vi associerar starkt till samhället. Inte bara för att vi känner att vi bidrar till samhället utan även för att stor del av vår personliga identitet är kopplad till vårt yrke. Alltså jobben är en nyckel till delaktigheten. ”mi casa, su casa” (mitt hem, ditt hem) hemmet och framför allt orten (platsen) där vi bor är också viktig. Att hamna i ett miljonprojektsområde med urinlukt utanför porten, grafitti på väggarna gör det svårt att känna sig delaktig i ett samhälle.

2) Utanförskap bidrar till likgiltighet

Alla vill vi känna en delaktighet i en tillvaro. När en familj ifrån ett muslimskt land kommer till Sverige är dom muslimer och känner en stark delaktighet med dess tro och medföljande traditioner. Väl i Sverige kommer dom fortfarande att vara muslimer och så förbli, men deras traditioner kommer sannolikt att förändras eftersom Sverige inte är muslimskt och kanske kommer vissa traditioner att stå i konflikt mot de svenska. Bara för att vara övertydlig på denna punkt: religionsfrihet är inte kopplat till att kunna bete sig hur som helst. Vad som är socialt icke accepterat definieras i brottsbalken och har ingenting med den grundlagsskyddade religionsfriheten att göra. Tillbaka till våra muslimska vänner, vad är det som kommer att vara avgörande till huruvida traditioner som inte fungerar i Sverige kommer att ändras? Vill bara tydliggöra: att eftersom jag inte är muslim blir detta en väldigt teoretisk debatt men se det mer som en generell metod istället för en bild av verkligheten. Jo – så länge den nyanlända familjen inte vet vilka traditioner som finns i Sverige och aldrig får chansen att sätta sig in i samhället, kommer självklart att de medföljande traditioner vara gällande och härskande. Arbetslösheten bland invandrare är stor, samtidigt går svensk ekonomi för högvarv och det nya arbetstillfällen uppstår hela tiden. Jag får inte ekvationen att gå ihop. Om du tror att invandrarna vill sitta hemma, tar jag dig gärna ur den villfarelsen med omedelbar verkan. Alla vill känna sig produktiva och delaktiga, det ligger i vår natur dess motsats att vara apatisk och stå utanför leder bara till frustration och uppgivenhet, detta är ett grundläggande psykologiskt beteende, som har funnits i flera tusen år, världen över.

3) Att lösa brott är mer effektivt innan än efter brottet har skett

När ett brott har begåtts tar myndigheterna över och sätter sina resurser till förfogande för att låta maskineriet gå sin gilla gång, poliser, åklagare, domare, kriminalvården osv. Alltså myndigheterna har en effektiv apparatur att tillgripa EFTER ett brott har uppstått. Men INNAN har myndigheterna väldigt svaga resurser att tillgå. Min uppfattning är att ”samhället kan bara ge verktyg för att skapa ett bättre samhälle”. Hur detta skall gå till har jag inget uttömmande svar, det vore arrogant av mig att säga så, se punkt 1 som ett förslag, det finns säker flera.

4) Att integrera och skapa goda medborgare är en samhällsinteraktion, aldrig en myndighets angelägenhet

Jag tror inte på det ”mekanistiska socialingenjörsprojektet” där staten skall tala om för mig hur många skivor bröd jag skall äta om dagen. Nej, jag tror mer på individuellt ansvar som börjar i kärnfamiljen och använder olika tjänster (verktyg) som samhället ställer till förfogande efter behov. Hur kan då kärnfamiljen byggas upp, se punkt 1 som ett exempel.

Den debatt som pågår idag är väldigt fokuserad på att peka ut problemet men inte föreslå några konkreta lösningar.

Kulturmedvetandet i Sverige är lågt jämfört med övriga världen. Dagligen fråntas vi kulturella förmåner och rättigheter.

Kulturtidskriften 2008 är ett exempel. Inför detta år kommer vissa rutiner förändras. Det ekonomiska stödet från Kulturrådet har minskat från 400.000 kronor till 200.000. Kulturrådet har motiverat sänkningen med att tidskrifterna bör ta ett visst eget ekonomiskt ansvar. Produktionen av senaste katalogen kostar ungefär 380.000 kronor. För att kunna förverkliga densamma behöver man intäkter på cirka 180.000. Därför har ansvarig utgivare Sveriges TidskriftsVerkstäder beslutat att det ska kosta 500 kronor att vara med oberoende av de ekonomiska förutsättningar tidskriftsägaren har.

Många postkontor världen över erbjuder tjänsten ”Imprimé/Printed matter/Trycksaker” för sina kunder, men inte här i Sverige. ”Imprimé/Printed matter” är en öppen försändelse som kan innehålla böcker, nyhetstidningar, tidskrifter, liksom tryckta kataloger, broschyrer, prospekt, reklamannonser, prislistor, flygtabeller, förteckningar, ljudband/skivor, kalendrar, journaler, statistiska berättelser samt dylika tryckta föremål, och servicen tillkom för att stimulera kulturföreningars och institutioners arbeten.

Och så har vi den svenska posttjänsten ”B-Föreningsbrev”, som förbryllar mer än vad den gör nytta. Som en av Malmös aktivare föreningar, trots storleken, har vi bittra erfarenheter från kontakter med myndigheter såsom Posten AB. Många gånger blir våra föreningsbrevförsändelser ifrågasatta. Vår klubb har tilldelats organisationsnummer samt verkar som en ”ideell, allmännyttig
förening” (och det utan statsbidrag). Varifrån då denna misstro? Postkontoren i Malmö agerar poliser. Våra försändelser har med verksamheten att göra. Det är mer än bara ”protokoll, kallelser, årsberättelser, medlemsblad och brev för att värva nya medlemmar”, som en kulturförening som vår sysslar med. Vi sätter i fokus kulturhistoria, språket/skriften och media. Föreningspennor, t-tröjor med tryck, vykort, magnetkalendrar, ljudband, skivor med mera gör att vi kan knyta kontakter. Enligt Postens snäva resonemang borde man inte alls syssla med ideellt arbete. Nej, avskaffa diskriminerande B-Föreningsbrevstämpeln samt öka kulturmedvetandet bland svenska folket!?

Ljubomir T. Devic, ordf. och ansv. utgivare

Den 25 juni publicerades skriften “Viktigare lagar och förordningar inför halvårsskiftet 2007″.

I skriften beskrivs de viktigaste besluten som träder i kraft runt halvårsskiftet. Om inget annat uppges träder förändringarna i kraft den 1 juli 2007. Frågor hänvisas till pressekreterarna på respektive departement.

Se texten här